Karamell-Bedas

I det sista torpet på Hästmahults ägor mot Blekingegränsen ligger Karamell-Bedas.
Om platsen varit bebyggd före 1800-talet är okänt men karamellkokerskan Beda bodde här under tidigt 1900-tal och hennes son en bit in på 1970-talet.

Här syns resterna av ett slitsamt liv för flera generationer än i dag. Hur man än travade alla stenar i murar och rösen blev det bara fler stenar som kom fram. Samtidigt ligger stället så idylliskt att man lätt förstår varför de valde att bo här trots alla vedermödor.

För att överleva här behövdes kompletterande inkomster som till exempel träslöjd eller som för Beda, för att dryga ut den knapra hushållskassan kokade hon karameller som hon sålde på marknader och till de närliggande handelsbodarna.